Så vad skiljer sig angreppsförståelse från ren variantberäkning? Jo, förmågan att värdera en ställning som i praktiken är omöjlig att räkna ut. Om man börjar med Aagaards "A Killer Guide to Attacking Chess" och sedan ger sig på den här så kommer man förhoppningsvis hitta den där balansen mellan räkna/(kalkulera) och förstå. I praktiken ska man ju också våga spela det där hårda draget som ser farligt ut åt bägge hållen. Jobbar man sig igenom den här boken kommer man samtidigt arbeta upp sin intuition. Man kan känna på sig (och känna på sig korrekt) att man har ett angrepp på G med goda utsikter till att lyckas. Det är en stor skillnad mot att alltid tro att alla angrepp som man ser framför sig är något som man ska kasta sig in i.