Grandmaster Repertoire 10 av GM Aagaard & Ntirlis

-The Tarrasch Defence 2011, 347 sidor Tarraschförsvaret i Damgambit uppstår efter 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 c5 och leder till väldigt komplext och dynamiskt spel. Det uppfanns och försvarades stoiskt, och ett tag med bravur, av Siegbert Tarrasch, en duktig stormästare av det gamla gardet. I början av dess existens bemöttes det ofta ganska försiktigt med 4.cxd5 exd5 5.e3 men snart hittade Akiba Rubinstein en uppställning som skapade problem för svart. 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Nc3 c5 4.cxd5 exd5 5.Nf3 Nc6 6.g3 vilket gav vitfältaren en mer aktiv roll på g2 vilket dessutom gav svartfältaren en chans till aktivitet på g5. Huvudvarianten etablerades snabbt efter 6...Nf6 7.Bg2 Be7 8.0-0 0-0 9.Bg5 som förblivit oförändrad till dags dagar. Svart har här provat ett flertal drag, som 9...Le6 som spelats av till exempel Paul Keres. Kasparov hade framgångar ett tag på åttiotalet med 9...cxd4 men gav till slut upp varianten på grund av Karpovs hantering som vit i deras första match 1984. Till slut stod det klart att svart alltid har problem med den isolerade bonden om vit kontrollerar d4. Därför kom 9...c4 på ett naturligt sätt in i bilden. Det hade spelats några gånger innan men utan särskild framgång men 2004 hittade en IM vid namn Blauert en stark TN i trettonde draget som placerade Tarrasch på kartan igen. Det var på grund av det som till och med Avrukh undvek 9.Lg5 i sitt mastondontverk Grandmaster Repertoire 1 - 1.d4 volume one och istället valde att rekommendera 9.dxc5 som väg till fördel. Även mot 9.dxc5 har författarna hittat starka motmedel. Förutom dessa två huvudsystem tar författarna upp andra vita alternativ i drag nio samt de flesta tidigare avvikelser. Det finns separata kapitel om uppställningar utan en vit springare på c3, allehanda sjättedrag, 6.dxc5 med 9.Ld2, 6.dxc5 med 9.Dd2, allehanda femtedrag samt allehanda fjärdedrag. Längst bak i boken brukar man numera alltid kunna finna ett variantindex och den här boken är verkligen inget undantag. Det är sju utförliga sidor långt. Texten flyter väl och författarna har gjort ett gott jobb och skickligt blandat en kombination av mänsklig expertkunskap och datoranalyser för att ge läsaren hundratals TNs och verbala förklaringar. I en del ställningar har Aagaard och Ntirlis, då de bryter ny mark, testat sina rekommendationer genom partier mot varandra med tvisten att de använt mjukvara som hjälpmedel under partierna. GM Jacob Aagaard är tidigare brittisk mästare och flerfaldigt prisbelönad schackboksförfattare. Nikolaos Ntirlis är en erfaren schackcoach och dataingenjör. Han har ett rykte om sig som stark analytiker som varit sekundant åt många stormästare.