Larsen 1935-1965

av Jan Lofberg och Bent Larsen 2014, 1100 sidor, Dansk text Detta Band (I) täcker Larsens schackliv från 1935-1965. Alla partier, många bilder, annektoder. Många av partierna innehåller Larsens egna kommentarer, men även andras! Det blir nog inte så många som kommer köpa detta verk, men jag vill ändå att schackspelare i Sverige ska känna till det. Larsen var Nordens främste schackspelare från 1956 fram till mitten av sjuttiotalet. Danmark var alltid långt efter Sverige innan Bent Larsen slog igenom. Men därefter var det Danmark som låg i framkant. Bent Larsen blev Danmarksmästare när han var 19 år och stormästare när han var 21, och på den tiden var det lite, lite tuff are att få titeln. Larsen förde Danmark till slutspel i Grupp A i Schackolympiaden i Moskva 1956, och på förstabordet i kamp med världseliten blev han bäste poängplockare med 81/2 av 11. Botvinnik som valde att vila i två av ronderna kom blott upp i 6/9! Denna otroliga bedrift belönades med stormästartiteln. I detta verk skildras Larsens schackliga uppväxt parti för parti (1088 partier, blott 30 st saknas), turnering för turnering. Man gör också nedslag i tidstypiska miljöer som “Willis Place”, där Bent var stammis och hade sin egen kopp. Detta skapar ett unikt verk där man kan följa Bents utveckling steg för steg. Arbetet med verket påbörjades 1981 och Larsen var med från början. Alla Larsens kommentarer från andra ställen fi nns med, men också mycket annat såsom vissa dagboksanteckn- ingar, foton, fotokopior av dokument, intervjuer av över 50 personer med anknytning till Bent, med mycket mera. Samtliga turneringar presenteras med tabell samt text som berättar om evenemanget. Allt detta sammantaget gör detta till något mycket storlaget. Man kan förstå vilken passion och vilket arbete som ligger bakom. Inget har hafsatts fram, det är samma kvalité rakt igenom. Det är Jan Löfberg som står bakom bedriften, men han har fått värdefull hjälp av fl era, bland annat Bent Larsens lillebror, historielektor Arne Larsen som för övrigt inte tvekar att kalla sin storebror för geni! Larsen var känd för sin blixtsnabba tankeförmåga. Han blev med tiden en världsman som umgicks med världsstjärnor inom sport, vetenskap och politik. Han talade nio språk fl ytande och skrev artiklar/böcker på danska, ryska, tyska, engelska, spanska och serbo-kratiska! Hans höjdpunkt som schackspelare hade han åren 1966-1970, och enligt Chess Metrics var han tredjerankad under åtta månader 1970. Det var han och Fischer som bägge hade tagit sig fram helt utan hjälp som utmanade sovjetspelarna i världstoppen under senare 60-talet och början av 70-talet. Som schackspelare var han mycket all round. Han spelade i stort sett allt. Många minns honom också för hans små träff ande kommentarer. T.ex. (fritt tolkat), -Va?, spelar han Caro-Kann, vad ska han då spela när han blir gammal? Peter Heine Nielsen skriver om verket att unga talanger kan finna inspiration hos Larsen. Och detta kan man ju förstå. Var man än befi nner sig i sin schackbana kan man spegla sig i Larsen och sedan se vilka målmedvetna steg han tog för att komma vidare. Band 1 sträcker sig fram till 1965 då han som sista man utanför det sovjetiska herradöme blev utslagen av Mihail Tal. Allt som allt, något att fördriva tiden med och samtidigt få med sig ett stycke schack- och världshistoria! WILLIS PLACE I slutningen af 1959 flyttede BL fra Brønshøj til Indre By. Jens Enevoldsen skaffede "Larsenmand", som han yndede at kalde sin efterfølger, en lejlighed i ejendomskomplekset i Studiestræde 13. Larsen flyttede ind i november på 1. sal til venstre. Til en start uden telefon, men hvis man ringede til Palæ 7070, kunne man hos snedkermester Hee lægge besked til stormesteren. Af naturlige årsager kom Larsen og Enevoldsen til at se en del til hinanden i de følgende år. Særligt slutspil hyggede de sig med, men der blev naturligvis også studeret åbninger og afprøvet ideer i lynpartier. Aldersforskellen mellem Mester Jens og BL var 28 år, og derfor kunne den gamle mester hæve pegefingeren med samme autoritet som en streng fader. Forholdet var kammeratligt og varmt. Enevoldsen betragtede sig selv som læremester, men det er nu alligevel interessant, at han de følgende år leverede nogle af sine allerbedste resultater! Den unge Bent var også en fin pædagog, og den gamle mester var formentlig mere lydhør, end han lod ane overfor sine københavnske skakkammerater. Enevoldsen levede i store dele af sin tilværelse udelukkende af skak, selv om han altid havde gang i alle mulige og umulige andre forretninger. Med hensyn til det sidste gør Arne Larsen (Bent Larsen bror, red.) opmærksom på en interessant detalje: »Jeg besøgte Bent på Københavnsture i 1959 og 1960. Har kun mødt Jens Enevoldsen én gang der, hvor han venligt inviterede på restaurant, som om det var ganske normalt i kredsen. Blandt hans "ideer" var med Bent at stifte et lille tagrenoveringsselskab, da han kendte et "fluidum"/materiale egnet til at tætne tage med. Det blev kun til en stabel visitkort, jeg så!« Enevoldsen havde en vis indtægt via sine skakbøger og skakklummer til dagbladet Politiken. Rigtig professionel skakmester kunne man egentlig ikke kalde ham. Dog er det uomtvisteligt, at netop i 1960erne havde Enevoldsen kronede tider på Politiken, hvor han kunne få enhver artikel om Danmarks verdensberømte skakspiller i sin avis. Enevoldsen leverede en perlerække af artikler – sjove, underfundige, lærerige, tankevækkende og oplysende, men desværre også alt for private. Dette sidste er et helt kapitel for sig, og det vil blive beskrevet i detaljer i bind II. BL havde som bekendt endnu ikke droppet studierne, men i slutningen af 1950erne og begyndelsen af 1960erne var der så mange interessante ting, der kunne rykke en ung mand i det indre København i retning af en mere sorgløs og bohemeagtig tilværelse. Det var en brydningstid, hvor Danmark på afgørende punkter...