My chess world

Vad är ett parti med substans? Om du frågar mig är det ett parti där två kompetenta spelare sätter hård press på varandra med en variation av taktiska och positionella/strategiska hot. Komplexiteten i kampen är så stor att det är omöjligt att spela korrekt. Misstag sker av bägge. Kasparov sa en gång att det är omöjligt att spela ett felfritt parti. Efteråt undersöker man sina partier. Detta arbete görs på lite olika sätt av olika spelare. Ibland publicerar man sitt arbete. Förr var partisamlingarna ett slags skrytverk vilka visade hur fantastisk man var. Och visst är man fantastisk! Men kanske inte riktigt så fantastisk. På senare år har vi fått se allt mer nyanserade presentationer av en själv. Det har visat sig att det inte bara är nackdelar att dölja sina svagheter. Genom att berätta om sina osäkerheter skapar man en slags intimitet med läsaren. Läsaren kan även känna igen sig i partierna så till vida att man ofta står inför flera alternativ vilka alla ser bra ut. Våra tillkortakommanden delas (förvisso inte så ofta) av toppspelarna. En riktigt fin bok som kom i försomras är David Navaras: My Chess World. Här kan vi följa en lysande spelares kamp mot världseliten. David blev stormästare (2002) vid 17 år ålder, gick över den magiska 2700-gränsen i juli 2006 och har (frånsett två dippar) stannat där sedan dess. Hans bästa ranking var 2751, sommaren 2015. Idag (aug 2020) har han 2719. Man kan förstå att han är en viktig spelare för de schackintresserade i Tjeckien. Ett smakprov på hans spelstil kan man finna i hans parti mot Nils Grandelius 2019. I denna bok presenterar han 63 intressanta partier från 2001 till 2019. Det blir således partier med alla resultat. Hans mål har varit att förmedla rika och sevärda partier och de olika svårigheter som han har varit tvungen att hantera, detta utan att dränka läsaren i allt för långa varianter. En svår balansgång som han bemästrat fint. När man väl kommer in i boken förstår man hur otroligt stark han är. Han spelar alla typer av ställningar helt utan rädsla. Lite här och där petar han in ett förlustparti mot dem från världseliten och när man ser på de partierna från Davids ögon får man ännu mer respekt för de som varit runt och över 2800 i ranking. De kan spela med en osannolik nivå rakt igenom. Varför ska man då läsa denna bok? Jag gillar tonen i boken. Han är helt opretentiös. Han har inga problem att sätta ?! eller ? på sina egna drag vilket förekommer i (nästan) alla partier i boken! Han hittar ju för det mesta de bästa dragen vid brädet, men de gånger han missar berättar han vad han skulle göra istället och varför. Man förstår schack bättre efter denna bok. Han har en objektiv spelstil. Han försöker göra det bästa draget framför det roligaste. Det gör att boken blir som en manual i hur man spelar olika ställningar men med den reservationen att majoriteten av ställningarna här inte är tekniska ställningar utan kampställningar där olika idéer ställs mot varandra. Om man har som mål att bli stormästare är den här boken en bra hjälp på vägen. De långa och svåra partierna visar vad som krävs för att uppnå titeln. Att orka spela på sin högsta nivå timme efter timme, att aldrig ta slut. Ställningar där inget är självklart. Där allt kommer med fördelar och nackdelar som ska vägas mot varandra hela tiden. Och uppmärksamheten. Bra stormästare hotar något taktiskt med olika djup hela tiden. Allt måste tas om hand. Partierna svänger, man får en andra chans, eller tvärtom, plötsligt är man under press. Allt detta kan vi bli bättre på att hantera efter denna bok. Den ger oss beredskap. Den öppnar oss också mot schackets väsen. Vi blir ödmjuka inför hur svårt schack är, vilket gör att vi bättre kan hantera svåra partier, så att vi inte letar efter enkla avgöranden där det inte finns. Att älska vara i denna process. Att älska schacket. Ett litet ord om Navaras öppningar. Han spelar ju många öppningar så klart, men i början av sin karriär var han inte jätteintresserad av öppningen. Detta tillsammans med universitetsstudier gjorde att han levde på sin grundutbildning i schack som består i fin positionell förståelse, ett öga för taktik och slutspel. Det var först vid 25 års ålder han på allvar började jobba på sina öppningar! Trots detta gick han över 2700 i ranking under tiden. Detta visar att förmåga ofta är viktigare än kunskap (även om de till syvende och sist hänger ihop) i schack. Och ja, han visar sina vinster mot: Carlsen 2007 Caruana 2010 Aronian 2012 Caruana 2013 Gristjuk 2014